As the years go passing by

det blev den näst sista helgen i maj, tid för eurovision song contest, sista hela veckan i skolan för många, vi inväntade sista veckan innan sommaren skulle börja i kalendern och det blev åter tid för pappahelg. vilken i ordningen det är vet ingen riktigt eftersom alla är oense om när vi började och hur små vi egentligen var. men vad vi kommit fram till äär väl att det måste varit innan de minsta var födda vilket leder oss till år 1991. vi var då och cyklade på ven, dvs. våra kära äldre cyklade och vi mest bara satt och såg söta ut i våra hjälmar. jag vet inte om det finns bilder från denna första del i en ny tradition men bilder finns det i alla fall lite av från de senaste åren (räknade från år 1995).

detta år begav vi oss till typ höör nånstans för att leka lite cowboys, eller något. fångarna på fortet-liknande grenar, fast lite lättare kanske. pinsamt var dock att både jag, frida och emelie hade träningsverk innan vi ens slutade på eftermiddagen. träning hej?! faktum var dock att lag malmö camels, i ledning av min kära kusin jack, vann denna kraftansträning med hjälp av, vem annars, MIG! jag menar, vem vet inte att skiftnyckeln (stavning) är en svensk uppfinning? =P som "pris" fick alla prova på tjuren, och det var minst sagt spännande. vi kan väl säga att tiderna låg mellan 6-32 sekunder, sen behöver vi ju inte säga vem som klarade vad! screaming texas buffalos fick se sig besegrade och vi avnjöt tillsammans en festlig bbq-buffé med hallonsoda och konstig cola innan vi återvände till våra stugor och sovloft.

kvällen bjöd på boule och knott och sedan en riktig myskväll med falsksjungande glitterbollar på tv. livet kan vara så underbart ibland =) trötta efter en dags oerhört ansträngande aktiviteter försvann barnen upp på sovloftet i stuga nummero 7 för att tillsammans avsluta dagen och helgen tillsammans i harmoni. haha. tycka vad ni vill men det är något speciellt med 10 ungar, 1,5 m högt i tak, sovsäckar och alldeles för få madrasser.

saken är den att jag har många familjer, alla älskar jag lika mycket och alla vill jag ska veta detta. grattis jakob till studenten, jag är ledsen att jag inte kan komma.

Love,

er Elin

Starálfur

artwork by brandon boyd

mitt lilla skogsväsen fyller år idag och hon tar studenten om mindre än en månad. spännande! började dagen med att kolla in den nya roskilde-filmen som hade premiär nu i helgen, i alla fall i danmark. inte nog med att de spelar min favorit-sigur-rós-låt som inledning men det såg till och med ut som att jag och min vän var med i filmen. men mycket kan man ju se om man bara så vill det. jag fick i alla fall gåshud över hela kroppen när jag såg de inledande 5 minuterna. fastän filmen mest visade mycket av det man egentligen inte vill se (?) så fylls jag ändå av en känsla. en känsla som mina vänner såväl känner till. det är inte långt kvar nu...ska även sätta punkt för förra årets roskilde genom att framkalla den sisata engångskameran som jag fortfarande inte har gjort. surprise anyone?

idag är det inte fint väder, men det gör mig ingenting. jag gillar det faktiskt. ibland kan man faktiskt komma till den punkt att man behöver en liten paus från solskenet. detta händer inte ofta men ibland. kanske.

grattis ayla. jag älskar dig.

och med den bilden avslutades detta inlägg. njut av nostalgi.

Bonjour tristesse

diana '06

All I want is the best for our lives my dear,
and you know my wishes are sincere.
Whats to say for the days I cannot bare.

A Sunday smile you wore it for a while.
A Sunday mile we paused and sang.
A Sunday smile and we felt true.

We burnt to the ground, left a view to admire,
with buildings inside church of white.
We burnt to the ground left a grave to admire.
And as we reach for the sky, reach the church of white.

- en söndag. min söndag.

Jag kan inte gå utan din luft, i mina lungor...

musikcafé, café barbro på norra skolgatan. es3d musik-teater på heleneholm. min kära vän emma och hennes klasskamrater satte upp en liten föreställning till min och mina närmastes förtjusning. nu är det bara att se fram emot heleneholm-treornas musikal så här innan studenten; folk och rövare i kamomilla stad. NOSTALGI! det var bara mitt favoritband när jag var liten. jag lyssnade på det så mycket att det gick sönder. ett litet vitt band, med liten blå text...jag saknar kasper och jesper och jonathan.

förutom kamomilla var jag för övrigt frälst i klas klättermus. jag tillsammans med min då bästa vän andreas gick tillsammans med våra mammor på tre föreställningar på nöjesteatern under samma säsong. ahh, vad kan jag varit...tre år kanske. goda tider det.

i asien pratade vi mycket om förr. kanske var det för att många av oss inte känt varann så där speciellt länge. häjkån bäjkån, systrarna klack, jakten på den röda rubinen, bangzulu, fångarna på fortet, resan till melonien, krakels abc, den oändliga historien, och det där programmet där de läste böcker, med tågbanan som åkte upp för ett berg i början, och pettsson och astrid lindgren och allting därimellan...det pirrar i hela kroppen. men det kan bero på många saker... =)

jag ska nog dra mig till stadsbiblioteket i veckan och gå på barnavdelningen. försöka hitta de böcker jag så envist lånade varje gång vi gick dit när jag var yngre...inte ens säkert de finns kvar. har för mig att jag redan varit och kollat en gång. men det skadar inte att kolla en gång till.

nu ska jag nog se en film från förr.

något som känns... typ som: we are young, heartache to heartache we stand, no promises, no demands, love is a battlefield. haha, you gotta love the 80's.

UNITED!!!

det är den elfte maj, solen skiner till tusen, min moster är nere från stockholm och min syster fyller år. jag är über-förkyld men vad gör det när Manchester United vinner premier league. i so totally fade in comparison, men jag kan leva med det =) grattis julia och grattis alla united-fans. nu ska vi äta tårta och kanske blir det bio ikväll. i'm up for anything really =) UNITED!

mini-me

Do you think about me now and then?

jag tänkte att mitt hundrade inlägg på bloggen skulle handla lite om förr. och nu.

jag har spenderat förmiddagen med att titta i gamla fotalbum och lyssnat på pappas vinylskivor. jag har skrattat jag har gråtit och det känns skönt. typ som när jag såg den översta bilden här. jag kan ju säga att jag inte riktigt kommer ihåg när bilden togs och den är underbar. jag menar, bara kolla emelies keps! (den kepsen kommer jag dock ihåg).

som mina allra närmsta vänner vet har jag vuxit upp i en grupp av fyra familjer, i stort sätt. det har alltid varit jag, emelie och frida (som ni finner i mitten av bilden där vi sitter i kärran) samt min kära kusin jack (med röda kepsen här ovan) och emelies bror, likväl nästan min egen, tim (med fina svarta kepsen, som för övrigt gått och blivit fotbollsproffs i ÖFK. japp så är det). jag har haft en bra barndom.

jag tänker på hur jag var när jag var liten, när jag var i mellanåldern och hur jag kom till att bli den jag är nu, idag. hur folk uppfattade mig då, i mitten och nu, idag. jag måste säga att jag nu, idag känner mig rätt vilsen och jag vet inte varför.

jag önskar att det fanns lättare sätt att göra saker på, att jag var modigare och att jag kanske tog lite fler chanser. och jag menar inte att jag inte gör saker utan bara att tillfällen ibland slinker ur händerna på en.

men sånt är livet, antar jag...

jag vet inte vad jag ville uppnå med detta. men det förstår ni säkert =)

What do you go home to?

where is home? is it where the heart lies? where lies the heart?

detta är vad jag går hem till...det kan aldrig bli för kallt... =)

all of a sudden, i miss everyone.