your eyes are all painted Sinatra blue

nu ska jag försöka vakna upp ur min jobb-dvala lite grann. sovit dåligt, tänkt för mycket. jag kan inte förstå så mycket som hänt det senaste halvåret. jag har inte mått så bra på riktigt riktigt länge. asien och roskilde var hakuna matata och studenttider var lycka, mest för mina vänner som faktiskt fick fira sig själv, men man kan inte få allt här i livet flera gånger om, eller?

men sen kom augusti månad och allt bara föll samman på nått sätt. allt förändrades så snabbt att jag inte hann med någonting kändes det som..detta gällande flera aspekter av mitt liv...ironiskt, är det inte, att jag spenderar så mycket tid på jobb för att spara pengar så att jag kan hälsa på mina vänner i diverse länder och så att jag kan åka iväg med ayla, att jag inte har någon tid över att träffa dem nu och därför hamnar jag mitt i mellan allting. hur får man sitt eget liv att gå ihop med alla andras? speciellt de man inte träffar så ofta men som ändå betyder så mycket för en?

jag ska försöka återfå kontroll över mina handlingar och faktiskt glädjas över att jag får åka till glasgow, paris, barcelona och stockholm istället för att tänka på vad som varit. och jag ska försöka att inte bryta ihop över telefon kl. 23.30 en måndagkväll så att mao inte behöver komma och rädda mig från jag vet inte vad, migsjälv? detta är dock inte något som hänt förr. jag är inte världens bästa på att kommunicera och det är kanske därför jag skriver det här, men tack. det betyder mycket för mig. du, och alla ni andra, betyder mycket för mig. jag säger det nog inte tillräckligt, eller överhuvudtaget för den delen. men, nu var det sagt. ärlighet varar längst? kanske och förhoppningsvis, men såra kan den likväl...man måste väl kunna vara ärlig mot sig själv först...nu hoppas jag bara att detta inlägg inte skapat mer "problem" än vad som "fanns förut". men varför skulle det det, right? babbel babbel...

wow, jag mår faktiskt lite bättre. kanske vaknat till lite, lyssnar på rätt musik, att skriva av sig is the shit. mitt soundtrack på senaste har i stort sätt bestått av the national, bloc party, bon iver, kashmir, beck, calexico och sigur rós. säger det mycket om en person? =) sen har jag kollat aaaalla avsnitt av Greek, en ny amerikansk college-serie som handlar om ungdomar i studentföreningar. och jag måste erkänna att den är rätt rolig. många skratt. jag menar, hur kan man inte när de "coola" slackerkillarna säger på en lite mer "bratfest": it's like we died and went to Gossip Girl. haha, they be funny.

nu ska jag hem till mor och byta kläderna som jag haft alldeles för många dagar i rad nu. smutsgrisen säger: babidobee babidoba, de e jag!

ps. vem vill äta friterad banan med mig idag?